Försök inte

Vi har inte haft något med varandra att göra. Inte under det gångna året, och inte på länge innan dess heller. Tack och lov.

Jävligt skönt. Helt enkelt. Vi ska inte ha något med varandra att göra heller. Rent förakt, avsky, kalla det var du vill. Men vi är glada så länge ni inte är i närheten eller hörs av alls.

Det vore ju bra om ni fattade det också.

Det vore tacknämligt om ni inte skämde ut er med att skicka en fjantig och totalt meningslös julhälsning. Vad hade ni tänkt att uppnå med det? Ytterligare förakt, eller? Det är nämligen det bästa ni möjligen kan få av oss.

Nej, fortsätt att hålla dig borta, gräv ner dig under din sten någonstans i förorten eller landsbygden. Inse att du inte har rätt att umgås eller ha kontakt med såna som oss.

Det är bäst för dig själv. Och din eventuella julfrid eller vad du vill kalla det. Vi skiter i vilket, även framledes.

Backstreet Boys

Redan bandnamnet stinker i munnen. Spykänslan är ett faktum långt innan de sliskiga tonerna ens gör sig påminda i ens inre.

Varför är mänskligheten så här misslyckad? Varför förstör vi för oss själva? Varför lurar vi på varandra rent skit? Varför försöker man kalla det här för musik?

Varför skämmer ett gäng killar ut sig medvetet inför hela världen?

Och varför skämmer den lilla flicksnärtan September ut sig samtidigt?

Frågorna faller till marken. Vi försöker tänka på något annat. Det här är bara deprimerande.

September värmer på Hovet

Saab

Sossebilen Saab fortsätter vara tillvarons absolut hetaste samtalsämne. Patetiskt? Absolut!
Nu räknar ”proffs” med att Saab går i konkurs.
Det är uppriktigt jävla fascinerande att ”proffsen” kommer fram till detta först flera månader efter alla normalbegåvade människor, och år efter oss som är lite bättre.
Herr von Koenigsegg berättade glatt i SvD att han minsann hade arbetat dygnet runt i sex månader med att försöka rädda Saab. Grattis, ditt pucko.
Grattis även till alla Saab-ägare, blivande nostalgiker. Snart äger ni en bil vars märke inte finns.

Kanske dags för ett riktigt jobb?

Hänga på trendigt fik med en avsvalnad latte. Slänga mediefloskler omkring sig så att alla ska höra att du minsann jobbar inom media. Supa hela natten på Stureplan. Berätta för kompisarna hemma i Norrland att du minsann har träffat någon som jobbar på Ogilvy.

Jaja.

Du kan lägga ner nu. Det är dags att slutar fåna sig, och skaffa sig ett riktigt jobb istället. Ett yrke som skapar det mervärde som gör att du kan leva på det och stå på egna ben. Om du törs.

Det handlar om att växa upp. Att släppa den där fixeringen på tv-kändisarna, som har följt dig så länge du kan minnas. Varför vill du också bli en nolla?

Jag känner mig så KRÄNKT!

Jag känner det alltid som att jag ska spy. Alla är mina fiender. Alla är emot mig. Myndigheter, grannar, kassörskor. Exakt alla människor överallt gör allt för att trakassera mig och få mig att må dåligt.

Visserligen gör ingen någonting fientligt emot mig, men jag KÄNNER ändå att jag är kränkt. Så det måste vara så. Jag tycker att jag är så annorlunda, så hela samhället måste vara skräddarsytt för mig. Och är det inte det så blir jag bara så KRÄNKT och FÖRNEDRAD.

Har jag tur så kan en nyhetsuttorkad journalist skriva en meningslös artikel om just mig. Så kan jag riktigt dra ut på mina plågokänslor.

För det är ju det jag har drömt om så länge. Hela livet ska vara en plåga!

Eller…?

Östgötska sedvänjor

Ibland händer det att även vi utvidgar vårt umgänge, utanför den vanliga kretsen med vackra och lyckade storstadsbor. Det händer faktiskt att vi träffar östgötar. Inte ofta, men någon gång per år sådär.

Det är alltid intressant att studera denna ursprungsbefolknings annorlunda levnadsvanor. Hela deras utstrålning visar att man har att göra med något mycket primitivt. Ofantligt feta, klädda i smutsiga trasor och äter med gaffeln i högerhanden. Förbluffande enkla människor med en avsevärt lägre nivå av civilisation.

Se detta intressanta exempel. Är det inte fascinerande så säg? I den simpla kulturen har man ändå utvecklat olika sätt att göra affärsuppgörelser och kunna byta tjänster och varor med varandra. Det som ju är grunden för en mänsklig civilisation. Även i Östergötland kan man hitta ett frö till ekonomiskt system.

Vi fascineras alltid, och skräms en aning samtidigt. Och kan inte låta bli att tänka tillbaka på den tiden då vi alla levde på stenåldersnivå. Mycket har hänt sen dess. I de utvecklade delarna av vårt land.

Livet är orättvist

Det är den finaste tänkbara vårdag. Solen strålar och värmer. Man bor bra, umgås med sköna människor, har ett stimulerande arbete. Allt är behagligt och flickorna ler.

Man inser att det inte existerar några problem alls. Eller gör det kanske det ändå…? Inte för oss alltså, men för en del andra.

Tänk om. Tänk om man inte hade varit helt lyckad. Tänk om man:
- var kortväxt och föraktad av alla
- var fattig och sjuk
- var deprimerad
- hade downs syndrom
- bodde i Borlänge.

Hu. Då hade tillvaron inte känts så självklar och problemfri. Hemska tanke.

Livet är orättvist. Mot en del. Men inte mot oss.

Helt rätt!

Indonesien har på senare tid imponerat med sin utveckling och sina framsteg. Och nu nås vi av nyheten om en alldeles förträfflig och framsynt lag.

Genom att tvinga funktionshindrade att bära tydliga varningsskyltar löser man flera problem på ett lysande sätt.

”Det är en humanistisk handling för att förbättra de funktionshindrades säkerhet i trafiken” säger politikern bakom lagen, Ahmad Muqowam.

Applåder från vår fjällhöga nord! När får vi se varningsskyltar på mentalt funktionshindrade? Det, om något har vi väntat på länge! Och varför inte en liten markering någonstans, så att man vet att man har att göra med en helt vanlig nolla?

Fram till dess får vi fortsätta vårt enträgna arbete att peka ut och tillrättavisa alla de efterblivna människor som försöker förpesta vår tillvaro.

Dagens klant

Idag var det enkelt. Det behövs inget urval. Den här killen har vunnit på förhand.

Jägare skulle skjuta gås – träffade toasits

Snacka om att skita/skjuta på sig. ”Domstolen tror på jägaren som hävdat att han var noga med säkerheten när skottet avlossades.” Det gör faktiskt inte vi. Men okej.

”Möjligen kan kulan ha studsat i en sten”. Nej, det kallas att hugga i sten.

Bara att konstatera att västgötarna inte står östgötarna långt efter i grottmänniskobeteende.

Intelligensreserven

…slår till igen!

Om du trodde att myndigheter är till för vårt eget gemensammas bästa, så trodde du självklart fel. Dom är till för att:

- Ge (s)-vänner sjyssta chefsjobb (okej, det har blivit bättre)
- Skapa arbetstillfällen i hopplös glesbygd.
- Förfölja medborgarna.

Radiotjänst lyckas utmärkt på alla punkter, inte minst den sista. Deras excesser i orimligt regeltolkande fascinerar oss och når hela tiden nya höjder.

Varning. Om du läser den här texten så vill dom ha pengar för det. Också. Liksom allting annat som publiceras på nätet och Radiotjänst ärligt talat inte har ett skit med att göra.

Hell freezes over snart igen, när vintern och mörkret kommer till Kiruna. Och puckona kan sitta och kura och ägna sig åt att spåna fram nya vanvettiga sätt att förfölja människorna.